Jag är oskyldig...
Jag lovar...Hur kan det komma sig
Dom flesta tycker jag glider på nåt evigt bananskal. Jag får allt serverad, har alltid råd och har rätta kontakterna.
Men jag är ju jag bara.När jag var liten var jag den som aldrig syntes, hördes eller nån brydde sig att se åt.
Jag var den fula tjejen som såg ut som allt annat än en tjej.
Jag var ful, jag är ful?! Jag är fortfarande den lilla tjejen.
Ingen ville dansa med mig på dom jobbiga "klassfesterna" i låg och mellanstadiet...
Satt ensam och blickade ut genom fönstret och såg på när alla hade kul.
Det var jag och "dom" . Sen var det dom populära och söta.
Jag var en ensam förlorare som lät sig bli utnyttjad och lurad.
Hm... Allt är förändrat
Förändring?
Det kan man lugnt kalla mig.
Det jag var för ca 3 år sen är nånting jag inte är idag.
Idag är jag sedd som ett byte på krogen.
Jag är den som syns var jag än går.
Folk känner igen mig på flera meters avstånd när jag kommer.
Somliga hälsar medans andra bara ger mig en blick på stan. Roligast är ju ändå att både tjejer och
killar stannar upp och pratar med mig och är hur glada och trevliga som helst. Och jag känner inte ens igen hälften av alla :P
Jag syns, jag hörs och jag kommer med storm. Jag tar inte skit. Passar det inte så passar det aldrig.
Idag är jag starkare än nånsin.
Krogen är det alltid kul att gå på. Bjuden på taxi, drinkar och sällskap.
Sen gäller det för mig att prioritera vad jag anser viktigt...
Jag går ju självklart ut för att träffa folk och ha kul. Sen betalar jag mer än gärna för mig själv...
...Ja nej nu ska jag plugga vidare lite tänkte jag... ^^ hörs /M
Kommentarer
Trackback
